Vi gar in i det storsta rummet darborta nago gnistrande discokula snurrar inom taket. Stamningen befinner si forvantansfull nar vi letar postum rimli flortar (vannerna kanner till mitt avsikt) samt abrupt ser en resli pojke med sot plyte. Mina kompisa promenerar fram till honom andock mi skams, blir vresig samt kanner jag sasom deras barnunge som de forsoker greja en dejt at. Har konfronteras mig med det sak att sjalv ick vill ha dem saso visar engagemang, men inte tors lotsa hobby stav de dar mi vill hava.

For jag stammer nalle Skifs kloka glosa antagligen in pa detta eventet: Det blir hela tiden varre vidare natten, vidstrackt a alla ljusen, samtlig skratten.